måndag 16 juli 2012

Måndag igen...

Så var helgen slut då.... en både kul och trist helg.

Vi åkte upp till Sundsvall på fredag för att spela två matcher på lördag.
Två matcher som var ganska jämna, men som vi förlorade på trista misstag och för att vi inte slog bra.

Själv catchade jag, och det gjorde jag djävligt dåligt. Tappade flera låga bollar, och kände mig inte alls på topp. Svintrist!

Slagningen däremot kändes bra....
Det känns så gôtt att jag kan gå upp till plattan och jag ser faktiskt nästan alltid om det är en strike eller en boll.
De strikes som jag släppt de senaste matcherna har jag släppt medvetet, och jag har inte svingat på många bollar....
Jag behöver jobba med att vara lite mer aggresiv ALLA svingar (och det känns som om att jag kan börja fokusera mer på det nu när jag känner att jag vet vad jag ska slå på och inte), och jag måste sluta titta var bollen blir slagen och om motståndarna lyckas fielda den. Jag är helt säker på att jag blev bränd på ett en gång i helgen för att jag inte sprang DIREKT!
Nu djävlar ska jag inte gör om den missen igen!

Igår stack Åsa och jag ut i skogen och plockade lite svamp och blåbär, och igår kväll kokade jag en burk med blåbärssylt.
Janne och jag tog mopparna och åkte iväg o plockade älggräsblommor som jag ska koka saft på i morgon - skitmysigt!
Sen klippte vi gräset, satt i solstolarna och tog en grogg och sen grillade vi och myste ute.

Ett MotoGP race hanns också med...

Idag stack jag iväg och tränade crossfit efter jobbet.
Jag har varit lite öm i knät och axeln efter helgen, så jag var inte helt hundra på hur det skulle funka - men det var inga problem alls, och nu känner jag inte av varken axel, knä eller rygg! Gôtt!
En kanonkul träning! Inga tråkiga spring o fys-övningar, bara styrka!
Så gôtt att ta ut sig helt, så där så att armarna bara skakar och svetten bara droppar ner på mattan runt en!

Och sen som grand finale på kvällen så sänder dom softboll-vm live på nätet, så jag riggade datorn och la mig i badet o kollade softboll!! Snacka om mys!!


lördag 14 juli 2012

Polisen och jag

Nej då.. det här är ingen bekännelse där jag kommer att berätta att jag ställt till det för mig och blivit fångad av polisen, utan mer en liten reflektion över min inställning till polisen.
Ni som känner mig väl har säkert många gånger fått ta del av mina visdomsord i frågan, och är säkert trötta på att höra mig gnälla…. Men va fan… här kommer mer!

Anledningen till att jag började fundera över det här är att jag hörde nyligen på radion att polisen i Skaraborgs län lyckats lösa ca 40% av alla villainbrott, vilket då ska jämföras med polisen i hela landet där man bara lyckas lösa ynka 4%.
Och hur hade man då åstadkommit denna fantastiska siffra frågar man sig då – jo ser ni, man hade nämligen bland annat använt sig av den revolutionerande tekniken att man faktiskt åkt ut till brottsplatsen och tittat hur det såg ut och säkrat spår från gärningsmannen.
Det ni – vilken skräll!

Men helt ärligt! Är det någon som är förvånad?
Jag har länge gnällt över att jag känner ett mindre och mindre förtroende för polisen, och kanske ännu värre – jag känner större och större aversion mot polisen för vart år som går.


Först ska jag väl för tydlighetens skull förtydliga att JA, jag tycker att det är viktigt att polisen finns. Och jag personligen har blivit väldigt bra bemött av de flesta poliser jag varit i kontakt med.

De roliga och skojiga farbröderna som fångade mig och tog mitt körkort när jag körde för fort för några år sedan. De var (trots att det tog lappen, men det kan jag ju inte direkt gnälla över efter som att jag de facto körde för fort) bägge två artiga, trevliga och jag kunde skoja och prata med dom utan att de var sura och spydiga.

Den trevliga polisen som stannade mig i en nykterhetskontroll på lilla, lilla vägen mellan Vretstorp och Fjugesta. Jag kom (så klart) ganska fort över krönet och fick ställa mig på bromsen (jättediskret – NOT) när jag fick se polisen och de vinkade in mig för blåskontroll. Och samma visa där – jättetrevlig polis som skojade och var artig.

Poliserna som för herrans många år sedan i ett annat liv i Värmland stannade mig och en kille jag var vansinnigt förälskad i för en nykterhetskontroll, när vi på väg hem kanske körde lite sakta och vingligt (för att vi kysstes) - de var också trevliga och bara skrattade när de fick bilden klar för sig. (Och vad de skrattade när samma poliser nästa vecka vinkade in oss på en körkorts/nykterhetskontroll efter vägen till stan – ”men va f*n, är det ni igen!!”)

Eller för all del – den gången när en vän till mig övertalades att skjutsa in mig och min vapendragare till stan på min födelsedag, trots att han hade körförbud på sin bil.
Då – en kall regnig fredagskväll klockan 22.00. den 20 februari när vi åker genom ett folktomt Åmotfors finner vi oss plötsligt mitt i världens polispådrag. Två piketbussar, en vanligt snutbil och sen civilbil och poliser ÖVERALLT – och de vinkar in oss….. går några varv runt bilen, anmärker på trasiga baklysen, lyser in med ficklampa på mig och min kompis i baksätet och frågar om vi inte vet att man måste ha säkerhetsbälten. ”jo då, det vet vi” svarar vi lite skyldigt – det vi utelämnar att nämna är att det inte finns några fästen att sätta fast bältena i – och när polisen lite myndigt säger att ”ja, men sätt på er dom då!!” så drar vi snabbt som attan på oss bältena och sitter lite diskret och håller i dom så att det i alla fall ser bra ut.
Och medan vi sitter där och tänker att ”nu har de snart tagit reda på att vi har körförbud också… då sitter vi i skiten” så ser jag plötsligt en stor skugga torna upp sig bakom den irriterade polisen som tyckte at vi skulle sätta på oss säkerhetsbälte – och så hör jag en röst säga: ”Är det du Sanna?”
Det var pappan till en tjej som jag och min kompis var ridskolefröknar åt på ridklubben – så vi bekräftade skamset att ”jo då, det är vi”.. varpå poliserna börjar skratta och säger nått i sil med ”men åk härifrån så att vi slipper se er”.

Så med det sagt – jag är alltså fullt medveten om att de allra flesta poliser nog är ganska hyvens prickar, och att de självklart gör ett väldigt viktigt jobb – så tänker jag gå vidare och börja gnälla!

Vad känner jag som medborgare att polisen gör – hjälper mig och vanligt folk i vardagen?
Nej, faktiskt inte.

Följande brott SKITER jag fullständigt i om folk begår:
Jag skiter i om nån kör 130 på motorvägen, eller om nån kör 110 på 80-vägen hemma.
Jag skiter fullständigt i om nån av ungarna hemma trimmar sin moped så att den går i 50 km/h.
Och jag skiter fullständigt i om ett par ungar skjutsar runt varandra på cykel.

Men dessa brott verkar av någon anledning vara synnerligen prioriterade att stävja!

Vad som uppenbarligen är mindre intressant att försöka komma till rätta med är bott av typen:
- Inbrott i hus, bil, garage och förråd. Om ett sånt brott anmäls så finns det inte en chans att polisen kommer att lägga ner några resurser på att lösa fallet utan det kommer omedelbart att läggas ner utan åtgärder från polisens sida.
- Misshandel och rån på stan – inte heller denna typ av brott verkar vara nått som polisen anser att det är värt att lägga ner tid på att klara upp.
-Cykel, bil och motorcykelstölder – enda anledningen att polisanmäla är att kunna får ut nått på försäkringen.

Inte heller verkar polisen vara speciellt intresserade av att komma till rätta med de trafikförseelser som jag faktiskt tycker att de borde ägna sig åt – tex att folk kör som biltjuvar förbi vägarbeten, att folk kör fort förbi dagis och skolor osv. för på sånna platser har jag aldrig någonsin sett en polis befinna sig.

Händelser som:
- när polisen åker med blåljus till pizzeria Semurg och hämtar sin förbeställda pizza
- eller när polismannen som stoppar en ung tjej som kör för fort inte bara gör sitt jobb och skriver ut böter och tar körkortet utan även är direkt otrevlig och hånar henne, eller när polisen plockar in en kille för fylla och dagen efter slänger ut personen 10 mil från staden där han bor och plockades upp – mitt i vintern - endast iklädd jeans och en t-skirt och vägrar låta honom låna telefonen för att ringa efter någon som kan hämta honom
- eller när någon ringer till polisen och anmäler en misshandel och berättar att gärningsmannen har gått iväg för att hämta ett vapen och får till svar ”nej, vi kan inte skicka någon om han inte är kvar i lägenheten”
- eller när polisen ringer och berättar att de stoppat tjuven som gjort inbrott hos dig när han försökte lämna landet med en lastbil full med stöldgods (där bla dina grejer finn med) – och sen ringer nästa dag för att berätta att de släppt tjuven och han har hämtat ut sin lastbil och tagit färjan och förvunnit från landet med dina grejer
- eller när polisen kommer hem till föräldrarna med en ung kille och väldigt spydigt talar om att han är ful, när det i själva verket är så att han har diabetes och fått en insulin chock (vilket han också talat om för polisen).

Tja, de hjälper ju inte heller direkt till med att skapa en positiv bild av polisen.


Jaha.. och vad ville jag med den här svinlånga bloggposten då? Inget speciellt egentligen – jag tror bara att jag behövde få ur mig och spy lite galla över nått om jag tycker är väldigt tråkigt.
Och jag skulle önska att jag kunde känna att polisen fanns där för att hjälpa mig, inte bara för att sätta dit mig när jag om jag skulle råka köra för fort.

Jag tycker mig märka, inte bara hos mig själv utan även hos folk runtikring mig att förtroendet för polisen blir mindre och mindre.
Och det här hör jag från så många olika håll – både kollegor i min egen bransch, och från folk som jobbar inom helt andra områden, från chefer och från folk ”på golvet”, från både äldre och yngre folk och både från folk hemma från Värmland och folk från här jag bor nu…

Eller har det kanske alltid varit så här, och jag har varit naiv och blåögd förr? Kanske polisen ALDRIG har brytt sig om att försöka lösa brott som ”vanligt” folk utsätts för? Kanske folk ALLTID varit avigt inställda till polisen?
Eller inbillar jag mig kanske alltihop?


Vad vet jag? Jag kanske håller på att bli en sån där grinig rättshaverist!!!
Rätt vad det är så kanske jag börjar överklaga allt som kommunen hittar på, och skriver arga insändare i lokaltidningen!

fredag 13 juli 2012

Fredag

Idag bär det av till Sundsvall för att spela softboll. På lördag klockan 11.00. brakar det loss och vi spelar två matcher mot Sundsvall som hittills bara förlorat en enda match i år.
Det kan nog bli två jämna roliga matcher som jag absolut tror att vi kan vinna om vi spelar bra.

Vi åker från Örebro strax före sex i kväll, och så övernattar vi i Sundsvall. Sen på lördag åker vi direkt hem efter matcherna.

Igår tog jag med mig Janne till Vretstorp för att ta lite markbollar och slå lite på fotbollsplanen vid skolan efter som att softbollträningen i stan blev inställd, och självklart så kom en fet regnskur PRECIS när vi tränade som självklart gick över precis när vi var klara.
Så typiskt!
Men nu slutar vi fokusera på det, och börjar ladda inför morgondagens match!! Tjohooo!

måndag 9 juli 2012

Chilisar

Håller på att bli med chili tror jag bestämt. :) Kul!


söndag 8 juli 2012

Ny säng!

Idag har Janne och jag varit och provat ut en ny säng.
Vi kände att det kanske var dags att uppgradera vår gamla 105-säng från IKEA som vi bägge får ont i ryggen av. :)
Efter att ha provlegat ett gäng med sängar så föll valet på en tempur-säng som är hisnande 160 bred!!

Vi hade väl kanske inte tänkt att KÖPA en säng idag, mer kolla läget lite... men va fan, vi hittade ju en vi gillade så varför vänta.
Hemleverans av säng om 4 veckor! Tjohoooo!!!

Och bara för att inte komma hem tomhänta så var vi ju tvungna att köpa några kuddar också. :)


Softboll o potäter!!

I fredags stack Åsa och jag till Skövde för att träna softboll. När vi närmade oss Mariestad började det regna, och i samma sekund vi sa att "undrar hur det ser ut i Skövde" så ringde Priya och sa att det regnade, men att vi kör träning i alla fall.

Och det gjorde vi.... och det regnade.... nått så in i helvete. :)
Vi körde slagträning, och vi var jättemånga på träningen och vi hade faktiskt superkul!
Vi avslutade träningen med en synkroniserad vattenslide! :)

Bild snodd av Priya


Och på lördag så var det dags för två matcher mot Söder.
Första matchen var ganska "enkel" då Rachel, vår amerikanska pitcher, gjorde ett strålande jobb och inte släppte in Söder i matchen. Samtidigt som vi slog bra och kunde ta många poäng, och vi vann matchen med 10-0.
Andra matchen blev jämnare och i femte inningen stod det 2-1 till oss, men i sjätte inningen kunde vi dra ifrån och vi vann matchen med 7-3.
Själv är jag nöjd med mitt spel. Jag hade en error på 3b som grämer mig som fan, men i övrigt så är jag faktiskt nöjd.
Om jag inte kommer ihåg fel så fick jag 3 walks, 2 hits och fick på ett skitslag som jag blev bränd på - så över lag kändes det superbra att vara uppe och slå.
Kände att jag såg alla pitchar och kunde bedöma om det var strikes eller bollar, och de strikes jag inte slog på lämnade jag med flit - endera för att jag hade tre bollar mot mig och hoppades på en fjärde eller för att jag inte gillade pitchen.
Kändes toppen.
Och i sista matchen hoppade jag in och catchade lite, och även det kändes ok. Även om det var lite svårare att chatcha åt Tess som hoppade in i sista inningen efter som att hon hade mer fart än Åsa och var lite yvig när hon fick hoppa in i sista inningen, och jag aldrig har suttit när hon pitchar.


Bild snodd av Åsa 

Så summa summarum - två jätteroliga matcher, och superbra jobbat av alla mina Skövdetjejer.... både de nya och de gamla rävarna levererade!

När jag kom hem på kvällen grillade vi lite karré och tog upp första potatisen från potatislandet och öppnade en vinare för att fira segern! :)





torsdag 5 juli 2012

Softboll!

I veckan har vi haft en riktigt bra träning och ett bra möte.... på träningen var vi de tjejer som jag verkligen tror kommer att fortsätta spela. De är riktigt duktiga allihopa, och de verkar ha beslutat sig för att köra nästa år.

Jag tror att vi i dagsläget har en trupp på 6-7 st som ganska säkert kommer att satsa på att spela nästa sommar, samtidigt som vi även har några tjejer till som vi hoppas på. Dels några tjejer som varit och testat nån/några gånger, några tjejer som ska komma och prova nu framöver, och dels några tjejer som spelat tidigare (både i Örebro och i andra lag) som har pratat på att de ev vill vara med och spela.

Och på torsdag hade vi ett bra spelarmöte hemma hos Johanna som hade bakat och bjöd på en riktigt engelsk te-afton med scones och muffins.
Vi diskuterade lite allmänna frågor, och pratade mycket om turneringen vi kommer att hålla i augusti.

Så... ja.... jag hoppas verkligen på att vi kommer att ha ett lag inför nästa säsong!


Härligt väder för softboll!

söndag 1 juli 2012

Janne på vattentornet!

Janne spelade med BlueStompers på Södra Vattentornet på lördag 30/6.

Tidigare på dagen passade vi på att träna lite softboll i stadsparken för att visa upp sporten och försöka värva lite folk.
Det var riktigt kul, och det var många som stannade till och tittade och ev. nån som skulle komma och testa.
Oavsett så var det som sagt var kul, och vi har bestämt att definitivt göra det igen.


Sen på kvällen hojade Åsa, Johanna och jag till Susann där det bjöds på mohitos i Susanns mysiga trädgård.
Och efter det hojade vi vidare till Södra Vattentornet där bla Jenaette, Annica och en massa andra kul folk slöt upp för att käka grillbuffe och lyssna på BlueStompers.




Vi hade en supermysig kväll. De två första tvar det ganska stillsamt med mat och lite prat och bara att njuta av musiken och det fina vädret, och i det tredje settet så blev det ännu mer ös och alla dansade och hade kul!
En jättekul dag!