onsdag 12 augusti 2009

Vår bank vill tydligen inte ha oss som kunder längre.

Tänk att idag gjorde vi upptäckten att vår bank tydligen inte är ett dugg intresserade av att ha oss som kunder längre. Man kan ju tycka att efter som att både Janne och jag tjänar relativt (allt är ju relativt – eller hur?) bra och aldrig missat en inbetalning på vårt nuvarande lån i Nordea så borde vi ju vara ganska bra kunder som banken vill ha kvar. Men inte heller!

Vi har precis hittat ett hus som vi vill köpa, och priset är så pass lågt att det inte borde vara nått problem att få låna till huset – ens om jag aldrig får ett jobb igen. Glada i hågen ringer vi till vår bank, men tro för guds skull nu inte att man kan ringa till "sitt" bankkontor och prata med dom direkt. Nej nej – man får så klart ringa till en central växel, som uppenbarligen har till uppgift att sålla bort så många telefonsamtal som möjligt. När vi talade om vårt ärende – att vi vill låna till ett hus, och därför prata med nån på banken - visade det sig att det var omöjligt. De vägrade att koppla oss till nån på vårt kontor, och det var inte att tänka på att boka en tid - utan vi skulle minsann ansöka om lån via internet.

Ursäkta mig – jag ska just göra vad som antagligen är en av de viktigaste och största affärerna i mitt liv och jag vill faktiskt diskutera detta med nån på banken – men nej, det var tydligen INTE en tjänst som Nordea tillhandahåller. Och som grädde på moset så var killen i telefonen ganska överlägsen och snorkig.

Så vi har nu bokat tid på en annan bank i stället, och de var tydligen intresserade av att få oss som kunder till skillnad från vår nuvarande bank. Så håll nu tummarna för mig så att vi får låna och att vi får köpa huset!!


HUSET

För er som kanske är intresserade av vad det är för liten stuga vi hittat (kanske mamma o pappa o så..) så kan jag väll berätta lite om huset. Det är ett ganska litet hus på 120m2, med 1,5 ha mark. Uthusen är en liten ladugård, en liten lillstuga (inte bebolig) och en lite söt bod - timrade allihopa. Det ligger ca 3 mil utanför stan och jag blev kär direkt!

OK – det är inte GÅRDEN som vi letar efter.. men den har vi letat efter i typ sex år nu och inte hittat än. Så i stället för att bo i vår lägenhet i stan och vara bitter för det så kan vi väll lika gärna bo i ett mysigt hus på landet medan vi letar – eller hur?? Så HÅLL TUMMARNA FÖR OSS NU!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar