F1-resan

Så där, nu har jag tagit mig tid att skriva en liten ”reseskildring” om vår underbara F1-resa till Monza.

Lä den om du orkar, kolla på bilderna om du vill – eller låt bli. Jag kommer att bläddra tillbaka och läsa om resan i september nästa år i alla fall! 

Aaaahhh.. o DÄR började semestern...

Vi åkte ju ner på torsdag kväll. Vi tog bilen till Skavsta, var ute i god tid och satte oss på restaurangen och drack lite vin och käkade en kycklingburgare. Skönt - när vi satt oss där i restaurangen och tog den första sippen med vin, ja då var vi äntligen ”på väg”. 

Flygresan ner gick bra – så bra man kan vänta sig när man flyger med Ryan air en torsdagskväll. Det vill säga, väldigt trångt och en hel del fulla och jobbiga medelålders män som var allmänt störiga.

Väl nere i Bergamo satte vi oss på flygbussen till Milano och njöt av det vackra landskapet – jag upplevde att det var mycket finare än nere i Caserta (Napoli) med omnejd där jag var och spelade europacup några veckor tidigare. Grönare och frodigare, inte lika mycket skräp, finare byggnader osv…

Väl framme på centralen i Milano så tänkte vi leta upp en karta och kolla var hotellet låg, och vilken tunnelbanelinje vi skulle ta (och hur vi skulle gå sen). Men icke! Inte en enda karta över stan fanns på centralstationen…  men på väg ner i tunnelbanan köpte vi en karta i en liten kiosk samtidigt som vi köpte en biljett för tunnelbanan.

Hotellet låg bara några stationer bort, och ganska centralt… och vid niotiden var vi framme.

Vi installerade oss på hotellrummet, och sen gick vi till en fiskrestaurang på andra sidan gatan som hotellportieren rekommenderade.  Och det var verkligen en helt underbar restaurang. När vi kom in så bjöds vi ett glas italiensk mousserande och personalen var ur trevliga – till förrätt åt vi ostron och pilgrimsmusslor, och till huvudrätt blev det vongolemusslor och hummer. Sen bjöds vi på en god ost till dessert. Och även en god myrtenlikör. Vi gick därifrån mätta och mer än belåtna. 

Vi avrundade kvällen med en öl på hotellet...

På fredag gick vi upp tidigt för att försöka ta oss till banan i tid till första fredagsträningen, och även om vi inte hann fram i tid till första träningen så kom vi i alla fall dit efter många om och men.

Vi tog metron till centralstationen, och där letade vi upp ett tåg till Monza.

På tåget träffade vi en trevlig Amerikan som vi språkade en del med. Han var en av få amerikanska F1-fantaster som passade på att gå på F1 när han ändå var i Paris på en ”business tripp”.

Väl i Monza skulle vi då försöka ta oss till själva racingbanan – vi följde strömmen och ställde oss och väntade på en busshållplats. Efter att ha väntat väldigt länge så kom en kille fram och frågade om han skulle köra oss till banan för 100 kr/person – vi hoppade på direkt.

Väl framme vid ingången till Monzaparken kunde vi höra bilarna (vi hann inte fram till F1-träningen med väl GP2-träningen) och förväntningen steg och vi skyndade på för att komma dit.

Känslan av att kliva in på området var… stor. Vi skyndade oss fram till banan så att vi kunde se bilarna och satte oss på läktaren på start och målrakan – och fy fan vad högt det lät, och vad fort det gick. Och då var det ”bara” GP2-bilarna.

Sen gick vi runt och kollade lite på banan och bara njöt av atmosfären. På fredagen var det inte så himla mycket folk där, och vi smög runt och junade lite… drack öl, njöt av stämningen, upplevde historiens vingslag på den anrika racingbanan, käkade lite mat och hade det allmänt bra.

I lagom tid till F1-träningen började gick vi upp till ascarichikanen. Där stod jag bara några meter från banan och väntade på att få se min första F1-bil in action!

Och fy fan vad fräääänt!

När dagen var slut så gick vi ut samma väg vi kom och knatade iväg för att komma till busshållplatsen för den ”svarta linjen” – en extra busslinje med bussar som går skytteltrafik mellan stationen och banan när det är race. Båda två hade skavsår, och vi gick i nästan en timma för att komma till bussarna. Riktigt jobbigt. 

När vi kom till hotellet var vi trötta och orkade inte gå ut och käka, så vi slank in på pizzerian tvärs över gatan. Där blev vi mycket positivt överraskade – en skitmysig pizzeria med en vedugn där de bakade de godaste pizzor jag någonsin ätit.

Vi tog med pizzorna till hotellet och lånade bestick, köpte varsin öl och satte oss nere i hotelloungen och käkade pizza och pratade skit.

Sen somnade vi gott må jag säga.

På lördag gick vi upp tidigt igen och gav oss av mot centralstationen med förhoppningen att hinna till banan i tid till första träningen. Vi köpte efter lite funderande en tågbiljett med byte, och det ordnade sig utan problem. På tåget visade det sig att vi stod bredvid ett par från Mangskog hemma i Värmland, som också skulle på F1 så klart – det är en liten värld.

När vi kom till Monza tog vi lokalbussen in till banan – men det hade nog varit bättre att ta ”den svarta linjen”. Tror att det hade gått fortare.

Men vi kom i alla fall till banan när träningen höll på som bäst… vi kollade lite från en general admission läktare i början av start mål, sen gick vi till våra egna sittplatser i Parabolica.

Där satt vi jättebra – under tak och med storbildstv mitt emot.

Lång kö till bussen, men det stod alltid minst en buss i kö
för att plocka upp folk - så det gick fort ändå.

När vi skulle åka hem så gick vi vägen rakt ut från Parabolica – och då var det bara en mysig promenad på 30 min till bussen. En promenad genom den fina Monzaparken, med massor av stånd med försäljning av tröjor och mat på vägen.

När vi klev av bussen på stationen i Monza så ropar nån på Janne – det är en gammal skolkompis till Janne, som precis som Janne, fått en F1-resa i 40-årspressent. Så vi sällskapade med honom och hans flickvän tillbaka till Milano. En liten värld som sagt var.

När vi kom hem på kvällen var vi om möjligt ännu tröttare än på fredag – så det fick bli pizza igen. Vi köpte med en vinare och en pizza – lånade bestick och vinöppnare i baren och käkade nere i loungen. Mysigt.

Så var det så äntligen ”race day” – och vi ger oss som vanligt av mot centralstationen. På väg upp från metron vid centralstationen stöter vi åter igen på den F1-tokige amerikanen. Vad är odens för det då? Liten liten värld!

På söndag gick det gratis tåg till Monza med jämna mellanrum, så det gick ganska snabbt att komma iväg, och tåget gick raka vägen till Lesmo – som inte bara är en kurva på banan utan också en tågstation tydligen.

Där gick vi in på banan, och då höll GP2-loppet på för fullt. Vi gick på ”insidan” från Lesmo ner till Ascari – och jösses vilken härlig stämning. Där var folk som campade, och grillade och humöret var på top.

Man märker att banan har gamla anor

Lägg märke till ovalen bakom oss - där rejsade man förr.
Snacka om doserad kurva!

Sen gick vi över till området där dom säljer t-shirts och sånt… Janne köpte en Lotus-tröja och jag en Mark Webber-tröja.

Efter det gick vi över till ”vår” sida och käkade grillade revbensspjäll och drack lite öl i väntan på att F1-loppet skulle dra igång. 

Själva loppet var toppen – ett spännande lopp, roliga fighter och… ja.. helt kanonkul!! (Enda smolket i bägaren var att Mark Webber fick framvingen under bilen och kanade av banan precis framför mig – grrrrr!!)

Sen bar det av hemåt igen – och nu var vi så pass rutinerade att vi viste vart vi skulle gå och allt flöt på bra.
På väg hem från banan stannade vi till på en affär och köpte med lite goda ostar o frukt och vin o sånt som vi delade på rummet sen.

Vi kom hem lite tidigare än de andra dagarna och kunde ta det ganska lugnt innan det var dags för resans sista middag – självklart gick vi till fiskrestaurangen! Vi var inte så hungriga, och vi hade inte så mycket pengar kvar så vi bestämde oss för att bara köpa ”huvudrätt”.

När vi kom dit serverades vi genast lite mousserande vin till glada igenkännande hälsningar. Sen rekommenderade servitören deras ”red snapper” som de hade en kvar av (han kom glatt fram och visade upp den.. typ världens fulaste fisk) – så vi körde på det. Så vi fick en helt fantastiskt god måltid, med ett helt fantastiskt vin till… det är nästan så att jag kan tänka mig att åka tillbaka till Milano bara för att gå dit o käka igen.

På måndag hade vi ganska många timmar att slå ihjäl efter som att flyget inte gick förrän på kvällen. Vi tog sovmorgon och hängde i hotellrummet tills det var dags att checka ut vid tolv.. sen for vi på en liten sightseeing för att försöka fördriva tiden. Kollade på ”domen” och gick runt och strosade lite på stan innan vi tog bussen till flygplatsen.
Där tänkte vi att vi sätter oss på nån restaurang och käkar lite och fördriver tiden – men inte hade de några restauranger där man kunde sitta ner, utan bara som ”hålet i väggen” runt ett slags ”torg” med bänkar (utan bord). Det enda stället med bord och bekväma säten var på McDonalds – så sista måltiden i Italien fick lov att bli Donken. 

Som en sista desperat åtgärd för att bli av med resterande eurosar så handlade vi i alla fall lite olivolja, likör och lite tryffel att ta med hem.

Hemresan gick bra. Inga fulla gubbar på planet, inget inbrott i bilen osv… bara att cruisa hem, med en helt fantastisk resa i bagaget.