Sista månaderna på jobbet i Hallsberg.

Jaha – då var det vår tur att drabbas av varslen då.
Det har ju skurits ner mycket i produktion och även på tjänstemannasida i de tidigare omgångarna av varsel som lagts på mitt jobb, men vi på konstruktion har klarat oss väldigt bra.
Men nu var det då alltså dags – det har skett en stor om organisation av hela företaget och nu har man då bestämt att flytta hela konstruktionsavdelningen jag jobbar på till Eskilstuna, samtidig som man ska göra sig av med ett hundratal tjänstemän.
Så nu blir det då att börja pendla till Eskilstuna om man skulle råka höra till de lyckligt lottade som får fortsätta på jobbet.

Ja ja – det är väl som det är. Det jobbigaste är ju så klart att inget veta.. att gå och vänta på att få veta om man får bli kvar eller om man måste gå.
Och det känns också väldigt vemodigt att veta att den avdelning jag jobbat på under de senaste 7 åren (först som konsult och nu senast som anställd) inte kommer att finnas mer.
För hur mycket jag än nu suckat och klagat över mitt jobb så har jag ändå trivts otroligt bra – det har alltid varit en underbar stämning på jobbet, med högt i tak och superhärliga arbetskamrater. Jobbet har varit fritt och vi har själva fått bestämma över våra tider och så. Ta ledigt en fredag – tja, självklart så länge man ser till att få gjort det som ska göras.
När jag ser tillbaka på åren som gått så har det varit mycket slit, mycket tokerier och väldigt mycket roligt där borta i Hallsberg.
Nu tror jag väll säkert att det kommer att bli jätteroligt i Eskilstuna också om det blir så att jag får följa med över dit – men hur det än nu är så sitter mycket av stämningen i själva väggarna så att säga.

Och mamma och pappa – om ni läser det här så behöver ni inte bli oroliga. Det ordnar sig alltid! Jag är med i a-kassan, har inkomstförsäkring och har ju i värsta fall så många andra kompetenser att falla tillbaka på i fall att jag skulle bli av med jobbet. *skrattar*
Ni vet ju båda hur bra jag är på att jobba på mack, hålla ridlektioner och för att inte tala på att jag är den bästa skolfröken ungarna på Tallmon någonsin haft som vikarie. *skrattar* Och om inget av det fungerar så få jag väll bli hemmafru och låta Janne försörja mig. Tror att jag med min husliga framtoning skulle passa fint som det…