Ja.. vi har dom… oavsett om vi vill veta av dom eller inte så finns dom där. Själv vill jag gärna tro (vill vi inte all det?) att jag är hyfsat medveten om mina, och jag vill också gärna tro att jag medvetet försöker se förbi dom. Men ibland blir det så smärtsamt tydligt.
För nån dag sedan när jag var och handlade så var det en rejält tjock tjej framför mig i kassan. Hon såg så där lite trumpen ut, inte speciellt snygga kläder (och hur konstig är det på en skala – all ni som är eller nån gång har varit tjocka vet ju hur lätt det är att hitta snygga kläder), lite så där stripigt hängande hår och.. tja.. hon såg så där allmänt trumpen och ovårdad ut. Jag tänkte väl inte allt för mycket på det.. registrerade mest att hon stod där, att hon var rejält stor och säkert lite trög så där som många tänker om riktigt tjocka människor. Men så tittar hon upp, ser mig i ögonen och ger mig ett litet litet leende – och hela min bild av henne förändrades. Hon såg så in i helvete snäll ut, och kul… som en person som jag gärna skulle vara vän med. Usch vad jag skämdes… och vilken tankeställare jag fick mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar