Fattigbloggen.

Jag hörde en intressant diskussion på radion i dag när jag åkte hem från jobbet. Det var på studio ett som en Karin Olsson från Expressen ondogjorde sig över att Jessica Ritzén på Aftonbladet just nu har en blogg som kallas fattigbloggen. Där skriver hon om hur hon under en månad ska leva på socialbidrag. Problemet som Karin Olsson ser det är att Jessica inte är fattig på riktigt – hon bara leker fattig.
Karin Olsson tycker att det är pinsamt och att det är usel journalistik. Jessica har mage att skriva om att hon saknar sin färspressade juice och sitt espresso, det här är då bedrövligt för Jessica leker som sagt var bara fattig, Aftonbladet borde ha bett nån av alla de som är fattiga på riktigt att blogga i stället. Jessica stjäl mediautrymmet från riktiga fattiga bloggare.

Själv ser jag faktiskt inte problemet. För det första så väcker de uppmärksamhet för en fråga som faktiskt är ganska viktig. Och för det andra så tror jag faktiskt att just för att Jessica inte ÄR fattig, utan för att hon är van vid att leva med en standard som är ungefär som ”många andra” är van vid som det får en större genomslagskraft.
Folk som faktiskt tar för givet att de har råd att köpa färskpressad juice om de vill ha det kanske får sig en extra tankeställare… jag tror att det kan vara lättare att relatera till.
Jag tror också att en person som är ”van” att leva fattigt inte ens skulle ha reflekterat över att inte ha råd att göra vissa saker, och därför inte heller ta upp dem till diskussion.

Nej, jag får ta och kolla in Expressen, jag utgår ifrån att de har gett utrymme för några genuint fattiga som kan berätta hur det verkligen är…